Ansvar.
Man vet verkligen att man är vuxen när man åker till Ullared och handlar barnkläder. Eller vuxen kanske är fel ord, men man är deffinitivt fast. Kedjad..dock inte mot sin vilja..eller?
Det jag snackar om är när man har skaffat en, två eller tre ungar. Eller sju? Som i sjunde himlen, en ganska präktig serie med många inslag av misslyckanden som tillslut leder till ännu en lärdom i livet. Urk.
Man kan prata på hur mycket som helst om vad som är meningen med livet, I know, men det hade faktiskt varit roligt med ett riktigt svar någon gång. Skaffa barn, föröka sig och föra människosläktet vidare..men om man inte vill det då? Det är ju trots allt människan som sabbar det mesta..för att inte säga allt på denna jorden.
Varför vill man det?
Ändå kommer jag säkert också skaffa barn, köpa en bil som förstör och bo i en villa någonstans utanför en stad. Det är jag nästan säker på..om jag inte vinner nobels fredspris förståss, för då kommer jag ha uträttat något stort utan att föda en unge.
Något vill man ju göra..inte bara gå runt och gå, jobba, sova, äta och föröka sig.
Och sabba jorden.
Inte bara resa, vara egoistisk och inte ta något ansvar. Det finns måsten, men man kan begränsa dom.
Ha det -// igen.