rotate180

Ur ett samtal från i måndags.

C - kapten ringde och undrade varför vi inte är på F17.
Jag - vi är ju lediga?
C - saker har tydligen blivit ändrade, när kan du komma dit?
Jag - men vafaaaan..

Fält, kom ut till den redan färdigbyggda anläggningen vid 12. Hade patrulleringstid mellan o3-o7 så var väl inte överdrivet pigg. Men ack så slappt. Tisdagen bestod av njutning i solen och tillbakaåk till F17. Idag ska vi hem och åker inte in föräns nästa fredag. Riktigt nödvändigt att vi åkte ut!

Om en halvtimme är det hem iaf och ikväll är det mys i Alles stuga med 3 liter vin och grill.

Fint liv.

Det är fotboll på tv, och jag kunde inte bry mig mindre. Killarna, de flesta av dom, är iaf på G och sitter bänkade i sofforna här precis jämte mig, ca 1 meter från min högeraxel. Ca 1 dm från min vänsterhand står en halv kopp med varm choklad som jag snart ska dricka upp, trots att den hunnit bli kall.
Vi har haft resten av våra unisar här ikväll och det är just när vi haft dom här som jag inser hur lite vi har att göra och hur otroligt långtråkigt det kan bli. Men ack, jag ska snart hem från min näst sista insatsvecka i hela mitt liv! Känns otroligt märkligt.

På lördag är det besöksdag här så att min kära mor, far, mormor och bror(eller moster) får se hur jag bott majoriteten av dessa 1o månader.
Fick ett mail på facebook idag som jag blev glad över..precis det jag behövde, lite nostalgi.
Kanske kan få lite kärlek ikväll också.

Befäl är tidsoptimister, vissa mer än andra, men alla har ändå tendenserna. Bevis: Vi skulle agera B-styrka åt våra unisar som vi hade dubbelkommando med igår (lär dom allt om insatslivet ;p) och skulle påbörja övningen 2o.oo men kom iväg 21 och övningen började runt 22. Dude. Övningen var riktigt rolig, iaf för oss och vi va hemma runt 1 någon gång. Men som sagt..det här med planering av tid är inte försvarsmaktens starka sida.
Tyvärr så känns den här dagen mer eller mindre förstörd, kroppen känns helt efterbliven med nya blåmärken och uppskrapade handleder. Ett ord: hinderbanan. 4 varv på hinderbanan för att vara mer exakt.

Ne..en chokladbit hade inte suttit fel.

Hade jag haft en HV flagga hade jag lagt den på bordet som en duk och hade jag haft en halsduk hade jag virat den hårt, hårt runt halsen.

Veckan har varit helt galen; jag har skjutit som aldrig förr, skrikit av aggressioner, avlidit av hunger, plockat upp ett X antal tomhylsor från AK5, KSP 90 och pansarskott (9mm) och tagit 76 kort.

Vad har du hittat på?

Sitter i datasalen, helt intorkad i svett efter ett cirkel-tränings pass vi haft med Lt Knutsson. Hårt men underbart skönt! Va väl på ett ungefär 2 veckor sen jag tränade sist. Det här håller inte länge till.

Tillbaka till vår NVK (nätverket för värnpliktiga kvinnor) helg med utbildning på pistol 88B. Sjukt roligt och behändigt vapen! Har haft teori och olika torrövningar så imorn ska vi vara på skjutbanan hela dagen. Hoppas bara det blir mysigt väder.
Igår va vi ute och åt och kollade såklart på hockeyn! Wow vilken spännande match! Eller jag kollade på hockeyn, ingen annan som är det minsta intresserad :p Och ikväll blir det Into the wild i 21:an för er som vill se den.

Nästa vecka är det Kosta som gäller med försvarsstrid vilket också kommer bli super! Kommer få skjuta skarp KSB i skogen, kasta skarp handgranat och skjuta 9mm p-skott. Hoppas du är lite avundsjuk iaf för du anar inte hur roligt det är om du aldrig upplevt det!

Och du tomas, du får kommentera hur mkt du vill :)

Först och främst måste jag börja chilla lite när det handlar om att shoppa. Målet idag var iofs att hitta en kofta att ha nu till våren innan det blir tillräckligt varmt för att bara gå i linne, och jag hittade ju en. Men sen så blev det ett nytt linne och ett par solglasögon i påsen också. Mina pengar räcker inte länge till i det här tempot. Tur kanske att jag åker tillbaka ikväll då, men inte tur att vi ska gå ut på fredag. Tjejkväll i lumpen :) Inte ofta det händer.

Jag är lite kär..Bright Eyes - First day of my life.

Dagen har små saker inplanerade men långt ifrån tillräckligt många för att det ska täcka alla timmar.

För det första ska jag försöka laga mat och åka till vårdcentralen men kussen samtidigt, får se hur det går..mamma får helt enkelt vänta lite längre på maten. Sen blir det en långpromenad igen i det underbara vädret som jag hoppas kommer stanna.

Min långvariga plan är att äntligen ta tag i min hälsa. Hur kommer ni märka.

Dagens humör: ganska osocial.
Dagens mående: fint.
Dagens borde: har inte haft några borden idag.
Dagens frisyr: ruffs, as usual.
Dagens klädsel: grå tisha med tryck, mina crocker och mina röda kawasaki.
Dagens planer: har varit på stan och fixat nytt VISA, gick en långrunda med Eddy och nu är det film som gäller.
Dagens materiella vill ha: nya fina naglar.
Dagens längtan: nästa gång jag kommer hem. 
Dagens fundering: vad händer till hösten?
Dagens beroende: intelligent sällskap.
Dagens tråkigaste: att jag inte har något sällskap ikväll.
Dagens tidning: larsson. 
Dagens låt: magiskt men tragiskt - håkan hellström

Finns så mycket man har att säga, berätta. Alla drömmar jag har, om allt jag vill få uträttat och lära mig. Om alla möten man vill ha och dom mötena som fastnat längst bak i huvudet. Om dom åren som lämnade spår efter sig, om dom människorna som orsakade. Om vad jag tycker och tänker om det här, och hur ledsen jag kommer vara när jag bara är ett av dina minnen. Om hur det var ni <3 som räddade mitt liv, för det gjorde ni verkligen.
Men det kommer liksom aldrig ut.

Det jag kan berätta är att jag sitter med flisen på mig efter att ha kommit hem. Att det näst bästa på kvällen var när jag fick din uppmärksamhet. Även om det finns så himla mycket jag inte förstår om hur du tänker. Påstår att du har så himla mycket moral, bull.

Vilken beslutsångest jag har. Blir det eller blir det inte? Eftersom det är den enda helgen jag är ledig blir det lite extra svårt för då måste den vara lyckad. Blir ingen andra chans som det brukar va pga pistolutbildningen NVK ska ha nästa helg. Blir lite irriterad över att jag måste åka själv också isf, borde verkligen hälsa på bror min men gaah.

Blir tokig över att det är så nära men ändå så länge tills mina <3 kommer hem.

Började känna av förkylningen redan i fredas, tog det lugnt men det bröt ut ändå. Eftersom jag inte varit tiptop har jag inte legat hög under beredskap, fram tills igår då jag kände mig lite bättre. Är det då inte självklart att det ska gå ett larm då. I Alvesta!
Larmet gick 11.3o igår kväll och vi var tillbaka, efter en jävla massa fram och tillbaka och letande efter skiten där larmet hade gått, kl o5.3o imorse. Trötta som jagade och slaktade gnuer slängde vi oss i sängarna direkt. Har med andra ord precis ätit frukost och kroppen känner sig helt efterbliven.
Visst, kul att det händer nått..men måste ödet överdriva?

Rökdags.