Bilder.


Utanför KK - afterski. Bummar häng :)




Afterski - cuba.


Nyar pa Scotties.


En dag bade ovanför och under molnen.


Hoppar i parken :)


Hajkar med Mike och Rendl.


Försöker hitta lite puder.


Varan nytillkomna familjemedlem Stewie :)

Ber till snöguden.


Klarbla himmel i 2 veckor nu. INTE roligt. 1: ingen snö 2: världens fulaste googlebränna.
Är sa hart i backen sa mina knän har gett vika, mina vader krampar varje gang jag lägger vikt pa dom och turisterna pa jobbet är en stor hög med idioter.
MEN akningen gar bara bättre och bättre, aker switch lika bra som det vanliga hallet, hoppar 180 i backen och gör dom perfekta grabsen i parken. Det är dags att sätta upp nya mal, sa som 180 i parken och att jibba runt ännu mer i pisten.
Det daliga med att det aldrig kommer nagon snö är att just detta händer, fler folk i parken (fler skador) och alla blir sa frustrerade att man bara gör dummare och dummare grejer i pisten. Vi behöver puder!

Dagens visdomsord: lyssna inte pa Biggest the Best när du ska hoppa, det ger liiiite för mycket airtime (flyger lite för högt).

Peace.


Nya upplevelser.


Har varit värdelös pa det här jag vet. Men har precis upptäckt en dator med gratis internet i huset vi bor i sa nu blir det bättre :D

Har hänt mycket, mycket bra och mycket daliga saker.
Manga nya människor, älskar folket här. Och brädakandet gar prima. Lär mig aka switch (när man aker at andra hallet) och har börjat hoppa i bade parken och backen. 360 (nar man snurrar ett helt varv) är mitt mal för säsongen och det känns som att det kommer funka denna gangen.

Jobbet är fint, som vanligt. Förutom alla idioter till turister, speciellt ryssar..mycket märkliga människor.

Har varit galet varmt den senaste veckan, vilket har gjort offpisten livsfarlig och solen far snön att smälte bort. Har 3 vänner här nere som varit i laviner. Brutna ben och revben, men dom far vara glada att dom lever. Det är sant man lever med har nere, oro. Även en tysk som dog för nagra dagar sen i en lavin.
Men oroa er inte, jag är rädd om mitt liv och det är klart att det aldrig är säkert offpist, men jag aker men hjärnan ocksa.

Är interski-vecka här i St Anton den här veckan. Vilket betyder att skidlärare fran hela världen, japan, nya zeeland, sverige you name it, är här. Riktigt sköna människor. Mycket aktiviteter i stan och ikväll ska vi ner och se en skidshow med alla nationaliteter.

Stressig och kissenödig, men kommer ladda upp lite bilder dagarna som kommer. Sa hall ut och ha talamod!

Säsong 2 - kärlek.


Vad händer?
Bräda händer, snö, jobb och sjukt mycket nya människor samt nagra gamla vänner händer.
Första kraschen avklarad, första puderaket och första brännmärket fran jobbet.






Varat rum samt köket vi delar med 4 andra rum, lite stökigt sa det med en nypa salt ;D




Älskad och saknad.


Tack Jackie för att du gav oss underbara Eddy.
Sov gott, och ha det så himla bra nu. Vart du än är.



Bild lånad från
Helenas blogg.

Planer?


Jobba hela sommaren med lite roligt inplanerat på helgerna.
Spanskakurs till hösten i Spanien.
Säsong i Verbier.

Vi får se vad som händer helt enkelt. Det enda som är hundra är första och tredje punkten :)

Travel is stuck on my brain.


Det bästa med att resa runt; man träffar så mycket olika människor från hela världen => gratis boende över hela världen. Några av dessa människor vet jag att jag kommer träffa igen, för att jag vill och för att jag själv kommer ta tag i det. Världen är rätt liten nu för tiden. Allt man behöver är pengar, och det är i ärlighetens namn inte så svårt att fixa om man verkligen vill.

Nåja, skulle bara skryta om att jag åker till Berlin snart, BERLIN! Och sen blir det att joina Anna och Alle i St Anton för 6 månader. ST ANTON baby!

Hah!

Om 24h 4omin träffar jag Eric igen. Livet kan vara allt bra galet ibland.


Födelsedag.


Födelsedagar är inte som dom brukade vara. Jag låg visserligen sömnlös inatt till 5 men det handlade inte om nervositeten till att fylla 22, den handlade mest om att jag åker på torsdag. Igen. Jag blir helt till mig varje gång jag tänker på det, och jag längtar fruktansvärt men ibland får jag panik och vill inte åka.

Min dag till ära har jag sprungit runt som en skollad iller på stan och fixat allt som jag skulle fixa redan innan 1, mycket nöjd över mig själv.
Ska snart sätta igång med tvätt och packning, herre jävlar säger jag.



Ume ume.


Måste säga att jag blev lite besviken över att inte välkomnas av stora snödrivor och 2o minusgrader. Men att se Skenning stå med en skylt där mitt namn står vid tågstationen lockade fram många känslor det med!
Allt känns sjukt bra, och ikväll blir det mat, vin och sällskap.

Fick mitt vaccin i onsdags också, så min högerarm är 50% invalid. Annars inga biverkningar, förutom lite kliande utslag på ryggen.

Fröken Duktig håller tal.


De flesta bussar är numera utrustade med säkerhetsbälten. En liten finess jag själv tycker om att använda. De flesta andra som jag sett under mina långa bussresor föredrar att inte göra det. Riskera livet lite extra, live on the edge so 2 say. Eller så är de helt enkelt en av de coola kidsen, som vägrar såna barnsligheter.

De coola kidsen, som aldrig har säkerhetsbälten, alltid sitter längst bak i bussen och bara kollar åt ena hållet när de korsar vägen.

Jag satt aldrig längst bak i bussen. Dock kommer jag inte ihåg att jag hade säkerhetsbälte på mig när jag fortfarande åkte buss. Kanske var det så att man inte var lika säkerhetsmedveten på 9o-talet. Kanske var det så att det faktiskt fanns en liten cool kid, även i mig.



Aalesund var vackert. Där var jag kanske inte en av de coola kidsen, men jag var bannemej en av de lyckliga kidsen.










Jeg ska fritera mor din.


20 timmars buss, nerdreglande av kudde, ömma tänder efter allt gnisslande och POFF så är man i Ålesund!
Efter ett första intryck påminner det mycket om Nya Zeeland med bergen och havet, hur kan man då inte tycka om det?

Sitter vid Mia och Niklas dator, lyssnar på Jose Gonzales och allt är som det alltid varit och alltid kommer att vara. Insett att man kanske inte behöver flytta till andra sidan jorden för att trivas?

Forever stoked.


3 veckor innan mina långresor är jag inte särskilt påverkad, menar. Tänker på dom såklart men har inte fått någon riktig känsla.
2 veckor innan däremot bara smäller det till. BANG och jag är forever stoked. Går runt i något slags lyckorus, pirrar till i magen varje gång jag tänker på att snart, snart ska jag sätta mig på flyget och inte komma hem förän nästa sommar.

Det enda tråkiga med att åka till ett kallt land istället för varmt är att skateboarden får stanna hemma :(


Alexandra posar, jag gjorde det inte. Och se vilken bild jag valde att lägga ut? :) 

Highway 1, CA, USA.

Svarta matta mappar ger adrenalin.


Fick kuvert från Försvarsmakten idag, inget överdrivet spännande även om det var ett tag sen man hörde av dom.
Fick dock en liten adrenalinrush när jag ser att innehållet är en helt mattsvart mapp. Ser otroligt olycksbådande ut och jag öppnar mappen med förväntansfulla, samt lite skakiga, händer.

Suck. Tji fick jag. Mappen handlade bara om utlandstjänst. Det hade jag bara tänkt söka till sen när jag tagit tag i mitt liv och är färdigutbildad sjuksköterska. Och det vet väl alla att det inte kommer hända än på ett tag.

- Nej..jag är ingen stridspitt, eller fälthora (ooh no, nu blir Värnpliktsrådet vansinniga). Jag tycker bara om att överdriva ibland, vara lite wild n' crazy.


Andra dagar som inte var så wild n' crazy. Mer åt det lugna, ta-dagen-som-den-kommer, hållet var denna dagen. Var påväg till bilen igen efter att ha ätit lunch på stranden, spelat lite volleyboll, flippat med Erics kameror och även försökt lära samma pojk lite svenska.

Kusten, CA, USA.


November.


4-11 Ålesund, Norge.
12-16 Umeå, Sverige
19-22 Berlin, Tyskland
22-? St anton, Österrike

5 nätter i min egen säng under hela november.


En gång i tiden vad jag och Mia bundisar med superhjältar.

NZ.

Actionfilmsrånarna.


Dom lägger bombattrapper i polishelikoptrar. Fixar sig en egen helikopter, lär sig manövrera den som en annan stuntman. Planerar, klurar och förbereder. Ingenting är omöjligt, ingenting är för svårt.
Impossible 5.

ring ring

- ja..? (..) älskling, kan inte prata just nu. (..) ne, jag tar ut lite pengar bara.

Vilka samtal förväntar man sig egentligen under tiden man utför det största rånet i Sveriges historia?

Försvarar försvaret.

"Välkommen till lumpen.
Tillvaron där sexuella trakasserier,
grova ord och fula uttryck är en del av vardagen.
Det visar en ny undersökning från Värnpliktsrådet." /
Aftonbladet

Åh andra sidan är Värnpliktsrådet inte de normalaste människorna i samhället heller. Och jag undrar vilka kompani de varit på? Eller om de bara varit på ett och samma riktigt urusla ställe.
Jag blir arg på riktigt. Arg för att lumpen alltid är så satans smutskastat. Och när jag är ute och reser, är det en av mina favoritsysselsättningar; att försvara lumpen och försvarsmakten i Sverige.


Kommer aldrig ångra att jag gav ett år av mitt liv till Sveriges försvar,
det var bannemej ett av de bästa åren någonsin.


F17.


Poooorn.


Gratis porr? Det är väl inget man brukar säga nej till..eller?

Precis.

Därför stod jag och Marianne klistrade mot rutan när en bil parkerade utanför vårat objekt igår och hade vissa vuxna aktiviteter i baksätet.
45 minuter tog dom på sig. Uthållig jävel muttrade Marianne..


Vi kände grov skadeglädje, stod och skrattade lite. Sedan hjälpte vi dom.

Sydön, NZ.

På väg in i väggen!


Har börjat inse hur kort tid det är kvar innan jag måste åka igen. Och under denna korta tiden ska jag hinna med lite mer än vad en vanlig dödlig hinner med i vanliga fall. Ångest? Gud ja..vad fan tror ni. Men har börjat kolla bussar, tåg och flyg nu och inser att det inte kommer kosta så mycket som jag trodde. Har bett om hjälp också, vilket man faktiskt får göra ibland.

Sen ska jag försöka jobba varje helg så att jag inte kan spendera ett enda öre i onödan. Plus att jag ska dra ner på rökandet (vilket inte är så mycket iaf). Mamma får helt enkelt stå ut med mina utbrott, här har man minsann inte råd att lägga 40:- på njutning inte!

Jag har en plan över sex hela veckor! Känns lite galet att tänka tanken men denna gången tror jag faktiskt planen kommer hålla. Eller den måste hålla rättare sagt om jag nu vill träffa mina älskade vänner.
Varför måste ni bo så långt bort?! Idioti är vad det är.

En betydligt mindre stressad period i mitt liv var när jag bara behövde tänka på mig, mina vänner och min kamera.

Milford Sound, NZ

Meningen med livet.


Enda gången jag känner mig behövd i mitt nuvarande liv är när Securitas ringer och ber mig jobba.
Varför måste det vara såhär? Varför kan man inte känna sig duktig och meningsfull även om man inte gör något på dagarna/nätterna. Livet hade varit lite enklare då.

Nåväl, kommer få känna mig betydelsefull hela helgen då eftermiddagarna kommer spenderas i Vaggeryd.
Jag säger som jag svarade på J:s spydiga kommentar; jag jobbar hellre nu och dricker öl i St Anton efter en heldag i backen om 2 månader. Burn u motherfucker!


Eamonn kissade ner sig, eller så hade vi vattenkrig..minns inte riktigt.

Bussen vid Grand Canyon, AZ, USA.

Skadad x 2.


Vänner, eller Friends, måste vara den absolut bästa serien som någonsin gjorts. Själv är jag en sann Vänner-nörd, kan i princip alla avsnitt i alla säsonger utantill och för något år sedan började jag använda citat i vardagen. Detta är dock inget jag skryter om..men man måste kunna erkänna sina brister och beroenden.

Jobbet igår natt gick toppen by the way, fattar inte att man fortfarande kommer ihåg de flesta koder och nyckelnummer efter 9 månader. Skadad är vad jag är.

Jimi Hendrix kommer aldrig dö. 

Walk of Fame, Hollywood, CA, USA.

Tidigare inlägg