Att nästan möta döden i Norge.
En dag för några år sedan hade jag en nära-döden-upplevelse. Jag var 1dm från att bli träffad av en sten i huvudet. Ingen liten sten..en stor sten! Den svischade förbi mitt öra. Inte alls roligt.
Det var här jag höll på att möta mitt öde, döden spelade schack med mig och jag hade ingen aning..
Jag är den lille med röd väska.
Australien.
Underbara Alle och Mia ringde precis! Fått prata ut ännu mer och allt känns så himla bra. Dom ska till Withsundays imorn och har fått ett dyk inkluderat..är inte alls avundsjuk och längtar inte alls tillbaka ;)
I'm glad I didn't die before i meet you.
Minnen.
När vi campade i Byron Bay och den sötaste dreadskillen låg utanför på rygg och bad om att vi skulle spela den igen och igen..
Kalla mig nörd men det var faktiskt en väldigt bra konsert..
-
Helt plötsligt har jag börjat sakna min piercing, massor! Sen så saknar jag massa annat idag också. Men det gör jag ju alltid känns det som så..bjuder på en bild istället.
Jag vet inte varför..men det var tydligen en bra idé just då att ta på sig ryggskyddet och poosa. Kan vara så att alkohol va inblandat.
Det kallas nostalgi.
Sitter och lyssnar på några live låtar med Lars Winnerbäck som han spelade 1997 på en antirasistgala. Hans röst har förändrats och jag saknar den gamla Lasse. Han som spelade för mig, Lotta, Carro och 100 andra i Växjö den där kvällen för så länge sen..det var min första Winnerbäck konsert och jag älskade den. Jag älskade honom.
Samtidigt läser jag din blogg..ett år, är det verkligen så länge sen vi åkte? Sen vi fann varandra i Sydney, lika vilse allihop. Att åka på den resan var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv so far.
Jag är hemma nu iaf, och allt känns så litet. Jag är inte riktigt redo för förändringar än, inte såhär drastiskt. Jag är absolut inte redo för dom känslorna jag har, och dom som inte finns på annat håll.
- Jag, precis som du, försöker bara hitta en plats i tillvaron..i livet.
Samtidigt läser jag din blogg..ett år, är det verkligen så länge sen vi åkte? Sen vi fann varandra i Sydney, lika vilse allihop. Att åka på den resan var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv so far.
Jag är hemma nu iaf, och allt känns så litet. Jag är inte riktigt redo för förändringar än, inte såhär drastiskt. Jag är absolut inte redo för dom känslorna jag har, och dom som inte finns på annat håll.
- Jag, precis som du, försöker bara hitta en plats i tillvaron..i livet.
Det är så man kan bli tokig..
Rastlöshet. Längtar bort, bort till något annat land. Till andra människor. Till den där känslan man har när man bara kan gå på gatan, kolla i affärer, på människor, köpa en kaffe utan minsta bekymmer. Det ordnar sig alltid. Att enbart ha ansvar för sig själv. Längtar till London, till Paul, till Österrike, till Irland och Californien.
Jag älskar det här livet..men ibland kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Till Hide Park..där vi tittade på den enda stjärnan som syntes och somnade i famnen på danskarna. När vi träffade den galna killen i Melbourne och han tog oss med till en helt underbar klubb, gömd i gränden. När jag strosade runt i Brisbane och pratade i mobilen med dig när du va i Cairns och vi hade knappt pengar så vi kunde köpa en latte..
Älska. Lev. Minns.
Jag älskar det här livet..men ibland kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Till Hide Park..där vi tittade på den enda stjärnan som syntes och somnade i famnen på danskarna. När vi träffade den galna killen i Melbourne och han tog oss med till en helt underbar klubb, gömd i gränden. När jag strosade runt i Brisbane och pratade i mobilen med dig när du va i Cairns och vi hade knappt pengar så vi kunde köpa en latte..
Älska. Lev. Minns.