Det kallas nostalgi.
Sitter och lyssnar på några live låtar med Lars Winnerbäck som han spelade 1997 på en antirasistgala. Hans röst har förändrats och jag saknar den gamla Lasse. Han som spelade för mig, Lotta, Carro och 100 andra i Växjö den där kvällen för så länge sen..det var min första Winnerbäck konsert och jag älskade den. Jag älskade honom.
Samtidigt läser jag din blogg..ett år, är det verkligen så länge sen vi åkte? Sen vi fann varandra i Sydney, lika vilse allihop. Att åka på den resan var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv so far.
Jag är hemma nu iaf, och allt känns så litet. Jag är inte riktigt redo för förändringar än, inte såhär drastiskt. Jag är absolut inte redo för dom känslorna jag har, och dom som inte finns på annat håll.
- Jag, precis som du, försöker bara hitta en plats i tillvaron..i livet.
Samtidigt läser jag din blogg..ett år, är det verkligen så länge sen vi åkte? Sen vi fann varandra i Sydney, lika vilse allihop. Att åka på den resan var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv so far.
Jag är hemma nu iaf, och allt känns så litet. Jag är inte riktigt redo för förändringar än, inte såhär drastiskt. Jag är absolut inte redo för dom känslorna jag har, och dom som inte finns på annat håll.
- Jag, precis som du, försöker bara hitta en plats i tillvaron..i livet.
Kommentarer
Trackback