work work work!
Bästa dagen på länge? Vad är det för hemskt som har hänt hemma som gör att jag faktiskt får vara såhär lycklig?
Flyttade in i vårt säsongsboende idag, fick jobb idag(!!!!) både jag och Alle på samma ställe och det snöar! Här snackar vi inte vanliga snöflingor utan bamseflingor! Är redan helt vitt i backarna och min lycka går nog inte riktigt att beskriva.
Jobbet är på att bageri, 40h i veckan med 2 lediga dagar. Är helt perfekt! Och lägenheten är perfekt också. Allt bara är.
Nu är det på riktigt, kommer stanna här till maj. Shit.
-
Fortfarande snölös, arbetslös och meningslös. Men livet flyter pa bra iaf!
Det händer inte sa mycket pa dagarna här, mer än att dansa snödansen och springa till apoteket eftersom min hals är helt svullen och öm.
Har inga andra spännande nyheter, sa njut av livet hemma eller vart ni nu befinner er.
Berlin-St Anton.
Berlin va toppen. Finns inte så många andra ord att beskriva den helgen. Promenader i skogen, fler och åter fler pubar, många skratt och mycket musik.
Nåväl, ankom till St Anton igår och det är då inte mycket snö. Ingen snö alls för att vara mer exakt. Så eftersom jobben kommer med snön så finns det knappt nått alls. Får helt enkelt ha massa tålamod och tur.
Har jag inget jobb i januari så kommer jag tillbaka hem igen, hoppas inte för mycket nu!
Hejj.
Travel is stuck on my brain.
Det bästa med att resa runt; man träffar så mycket olika människor från hela världen => gratis boende över hela världen. Några av dessa människor vet jag att jag kommer träffa igen, för att jag vill och för att jag själv kommer ta tag i det. Världen är rätt liten nu för tiden. Allt man behöver är pengar, och det är i ärlighetens namn inte så svårt att fixa om man verkligen vill.
Nåja, skulle bara skryta om att jag åker till Berlin snart, BERLIN! Och sen blir det att joina Anna och Alle i St Anton för 6 månader. ST ANTON baby!
Hah!
Om 24h 4omin träffar jag Eric igen. Livet kan vara allt bra galet ibland.
Födelsedag.
Födelsedagar är inte som dom brukade vara. Jag låg visserligen sömnlös inatt till 5 men det handlade inte om nervositeten till att fylla 22, den handlade mest om att jag åker på torsdag. Igen. Jag blir helt till mig varje gång jag tänker på det, och jag längtar fruktansvärt men ibland får jag panik och vill inte åka.
Min dag till ära har jag sprungit runt som en skollad iller på stan och fixat allt som jag skulle fixa redan innan 1, mycket nöjd över mig själv.
Ska snart sätta igång med tvätt och packning, herre jävlar säger jag.
Ume ume.
Måste säga att jag blev lite besviken över att inte välkomnas av stora snödrivor och 2o minusgrader. Men att se Skenning stå med en skylt där mitt namn står vid tågstationen lockade fram många känslor det med!
Allt känns sjukt bra, och ikväll blir det mat, vin och sällskap.
Fick mitt vaccin i onsdags också, så min högerarm är 50% invalid. Annars inga biverkningar, förutom lite kliande utslag på ryggen.
Fröken Duktig håller tal.
De flesta bussar är numera utrustade med säkerhetsbälten. En liten finess jag själv tycker om att använda. De flesta andra som jag sett under mina långa bussresor föredrar att inte göra det. Riskera livet lite extra, live on the edge so 2 say. Eller så är de helt enkelt en av de coola kidsen, som vägrar såna barnsligheter.
De coola kidsen, som aldrig har säkerhetsbälten, alltid sitter längst bak i bussen och bara kollar åt ena hållet när de korsar vägen.
Jag satt aldrig längst bak i bussen. Dock kommer jag inte ihåg att jag hade säkerhetsbälte på mig när jag fortfarande åkte buss. Kanske var det så att man inte var lika säkerhetsmedveten på 9o-talet. Kanske var det så att det faktiskt fanns en liten cool kid, även i mig.
Aalesund var vackert. Där var jag kanske inte en av de coola kidsen, men jag var bannemej en av de lyckliga kidsen.
Jeg ska fritera mor din.
20 timmars buss, nerdreglande av kudde, ömma tänder efter allt gnisslande och POFF så är man i Ålesund!
Efter ett första intryck påminner det mycket om Nya Zeeland med bergen och havet, hur kan man då inte tycka om det?
Sitter vid Mia och Niklas dator, lyssnar på Jose Gonzales och allt är som det alltid varit och alltid kommer att vara. Insett att man kanske inte behöver flytta till andra sidan jorden för att trivas?
Forever stoked.
3 veckor innan mina långresor är jag inte särskilt påverkad, menar. Tänker på dom såklart men har inte fått någon riktig känsla.
2 veckor innan däremot bara smäller det till. BANG och jag är forever stoked. Går runt i något slags lyckorus, pirrar till i magen varje gång jag tänker på att snart, snart ska jag sätta mig på flyget och inte komma hem förän nästa sommar.
Det enda tråkiga med att åka till ett kallt land istället för varmt är att skateboarden får stanna hemma :(
Alexandra posar, jag gjorde det inte. Och se vilken bild jag valde att lägga ut? :)
Highway 1, CA, USA.