rotate180

Efter tre timmar runt det där möglet var jag sleten som en jagad gnu. Hur ska jag överleva imorn då när jag tänkte vara där hela dagen? Gaaaahd! Det enda, verkligen det enda som upprepas i min lilla hjärna (där hjärncellerna för övrigt börjar få samma population som uppe i norrland) är pengar...pengar caroline...du får pengar för det här.

Men ack, jag klagar inte. Jag får ju faktiskt pengar och pengar behöver man alltid. Plus att jag slipper gå hemma och dra fötterna efter mig (läs: reta och bli retad av mamma till vansinne).

Nästa bild jag bjuder på är en personlig favorit. Kan ni föreställa er känslan att vandra i 8 timmar, varav fyra av dom var konstant uppför och att sen, tillbaka till bascampet igen, få öppna en kall öl?

Tongariro Crossing på NZ