+ och - med gårdagen.
Om ni ser någon på stan, som har samma snygga kläder som jag, samma sexiga gångstil och charmerande utstrålning. Fast med mörkt hår. Då är det jag i alla fall. Färgningen igår blev över förväntan.
Matchen igår måste varit något av det sämsta någonsin, men Moneybrother va något av det bästa. Tack Anders <3
Livet.
Har funderat lite kring det här med livet. Mitt liv. Har ju en liten plan i huvudet, men av erfarenhet så blir mina planer aldrig som jag brukar planera. Verkligen aldrig någonsin.
Därför är jag lite rädd för att mitt liv kommer gå åt helvete. Menar inte att falla direkt ner i ett hål, men att sakta men säkert gå/springa nerför backen liksom.
Att jag inte kommer in på skolan jag vill, blir påkörd och förlamad, gå i personlig konkurs m.m. Sånt som förhindrar allt det jag vill göra. Eller att jag helt enkelt bränner mina broar totalt och får leva ett ensamt och övergivet liv tillsammans med 7 katter och 19 undulater. Som inte ens tycker om mig, eftersom jag är en hundmänniska.
Så jag korsar fingrarna helt enkelt, och kollar en extra gång innan jag går över gatan.
Bilden visar inte en trafikolycka eller något annat häftigt, och inte är det en porrbild heller. Den visar bara resultatet av att få den dumma idén att ta ut skateboarden när man druckit en öl för mycket.
Hermosa Beach, CA, USA.
Arbetsförmedlingen - död.
Gå aldrig dit.
Jag bara varnar er.
Stod en timme (en timme!) idag och väntade på att det skulle bli min tur. Duktiga jag hade tagit en kölapp eftersom jag har lärt mig att Sverige har ett kösystem som brukar fungera alldeles utmärkt.
Sen fanns det andra människor, de människorna som är lite mer viktiga och har lite mindre tid än oss dödliga, som går emellan numrerna.
Detta resulterade i att jag redan var förbannad när jag fick reda på att det var 6 månaders väntetid till AlfaKassan som ger ut pengar, bara sådär. 6 månader! Om 6 månader är jag snart påväg hem igen efter ett halvår utomlands. Dude. Nej tack sa jag. Och gick.
I det här landet får man tydligen klara sig själv, och jag är oändligt tacksam för att jag inte har ett huslån, billån, bilskatt och tre skrikande, hungriga ungar att ta hand om.
Denna kvällen var en galet rolig utekväll tillsammans med min lover Stoo, hans kompisar och såklart Alle. Glasögonen som jag har på mig lovade jag en främmande kille att ge tillbaka dagen efter, dom försvann såklart, och jag gav honom $1 som ursäkt. Det var allt jag hade just då. Eftersom vi hade köpt jägerbombs hela kvällen.
Auckland, NZ.
Saknar Nya Zeeland som fan, det absolut vackraste landet jag någonsin varit i.
Och jag ska tillbaka, för en längre tid. Bara så ni vet. Hej.
En vanlig vardag.
En vanlig arbetslös vardag för mig ser ut som följer.
Stiger upp runt 11-12 någon gång, äter frukost/lunch med min kära mor. Hon åker till jobbet och jag sätter mig här, inser varje dag att jag älskar Spotify lite mer än gårdagen. Kollar allt som går att kolla; facebook, vänners bloggar, aftonbladet.se m.m.
Efter dessa spännande 6o minuter brukar jag dra ner på stan alternativt umgås med Lotta. Det finns alltid något ärende som behövs göras.
Sedan blir det dötid. Sätter mig här igen eller glor rätt in i en vägg. Väntar på att få åka till Lotta igen, hänga där under resten av kvällen innan jag åker halvvägs hem igen runt 23tiden. Till bredasten där jag står och pratar med arbetarna på macken, som jag lärt känna under min tid som väktare. Kanske någon kollega kommer förbi, kanske drar jag till Östboskolan där en annan före detta kollega jobbar. Runt 1 tiden åker jag hem för att sova.
Fy fan va tråkigt inlägg..
En dag i livet då jag inte var arbetslös var i Taupo då jag jobbade på Heritage of India
NZ
Götet.
När jag blir stor ska min hall också se ut såhär.
Några steg in så möts man av pianospel från Philip.
Och när jag blir stor ska mitt rum också se ut såhär.
3/5 av familjen Johansson ute på shoppingspree.
Underbart med människor som vill sprida lite mer kärlek.
Mätta ja, glada? Vette tusan. Bröderna Johansson.
Planen.
Vinna pengar, eller hitta..whatever.
Köpa bräda, binningar och boots.
Boka flyg till Österrike.
Hitta jobb.
Stanna.
Dom två översta kanske inte händer, men de tre sista händer deffinitivt. Ses i backen, parken eller wherever!
Vi säger såhär.
"Bio" ikväll, med min kära flickvän Alexandra. Om någon upprepar något för många gånger börjar man ju tro på det, och vi fick höra alldeles för många gånger på resan att människor trodde vi var ett par. Så då får det väl vara så då.
Ne, vi ska inte alls på bio..men det är alldeles för pinsamt att avslöja vad vi ska göra egentligen. Och dessutom vill vi inte bli kallade tjocka och onyttiga heller. Så då låter jag bli att avslöja. Och nej, vi är inte lesbiska heller.
Imorgon ska jag till staden som borde vara Sveriges huvudstad, men inte blev. Familjemys till tusen blir det, en alldeles för underskattad sysselsättning.
Hålla hand.
London.
Löjlig.
Jag måste vara en av de löjligaste ever. Satt och tittade på Idol igår (bara det är löjligt) och blev helt tokkär i både Erik och Rabih. När jag nu läser på tv4.se att de båda gått vidare sprider sig ett sorts varmt lugn i hela min kropp. Jag blir lycklig, börjar nästa lipa. Suck. Slå mig.
Denna bilden betyder väldigt lite för dig, men detta var en av de ölen jag drack tillsammans med Stoo. Sjukt underbar vecka för mig med massa massa kärlek.
New Plymouth, NZ.
Berätta hur du gör.
Har hittat tillbaka lite smått till Winnerbäck igen, en mycket bra ny skiva som sakta men säkert börjar låta som gamla Lasse igen. Och det är den Lasse jag tycker om.
För övrigt har jag faktiskt haft början till ett litet liv idag med en fika på stan med Mia och ska nu till Mickie Dii med Lotta. Livet börjar ordna upp sig..sakta men säkert. Det enda som fattas nu är att Securitas ringer och säger att dom har jobb till mig nästa vecka! St Anton florerar fortfarande i huvudet..
Det här med kryckor förresten..hur faen orkar folk bryta benet och springa runt på kryckor i 6 veckor? Det är bortom mitt förstånd. Jag är så satans trött på skiten efter bara 4 dagar. Uuuh..aldrig bryta benen med andra ord.
Du sålde våra hjärtan.
För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ.
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
--
Jag minns inte exakt, men tror det är Botanic Garden i Christchurch.
Var där en dag tillsammans med Mia och min kamera.
NZ
Bannlys bloggar.
Okey..efter att ha läst Tryffelsvamps inlägg gick även jag in på Kissies blogg. Och herre jävlar. Vad är det för fel på det här samhället? Jag vill då inte att min lillkusin på 15 ska gå och läsa dom här bloggarna, få inspiration och även hon supa på helgerna. Borde det inte finnas några regler alls för vad man får skriva? Idioti..det är vad det är. Och nu är jag förbannad.
Vuxen är bara ett påhitt.
Ibland funderar jag på att bli vuxen. Ni vet, skaffa en utbildning och ett ordentligt jobb. Kanske försöka hitta någon man på allvar kan spendera resten av livet med, kanske några kids.
Men sen inser jag att neé du..det kommer inte hända än på några år. Världen väntar där ute, på att jag ska besöka den. Och den kan man verkligen inte låta vänta, för den är alldeles för underbar för det.
Såg i tidningen idag, på bebissidan, att det var någon från Anderstorp som fått barn med en Nya Zeeländare. Jag blir inte avundsjuk, och jag funderar inte på att ta kontakt med denna människa och försöka ta reda på exakt hur hon gjorde. För att flytta till NZ, skaffa familj och uppfostra barn där är inte alls min fåniga lilla dröm.
Någon timme innan denna bilden togs stod jag på en båt och kollade på hur en kaskelottval blev retad till vansinne av ett 40-tal delfiner.
Kaikoura, NZ
Smidig som en skadeskjuten gnu.
När jag är i Kalmar brukar det komma upp fruktansvärt bra ideer i mitt huvud, så som att tokdricka alkohol första gången man träffar alla och behöva tillbringa kvällen lagom lycklig på toaletten. Eller att moona när taxin kör förbi en pikebuss full med poliser.
I lördags fick jag ännu en bra idé; att testa gränserna för hur mycket huden under foten klarar. Hoppade därför rätt in i en glashög som låg så prydligt på golvet. För jag menar, tappar man ett glas och det går sönder när någon har en hemmafest, varför skulle man ens tänka tanken på att sopa upp det??! Idiot.
Så nu för tiden kan ni se mig hoppa runt på kryckor.
Det roligaste i det här tragiska inlägget kommer nu: Securitas ringde för ca 1o minuter sen och säger att dom har jobb åt mig hela veckan. När jag lagt på kom jag på att det kanske inte var en så bra idé att skratta dom rätt upp i ansiktet innan jag tacka nej. Får hoppas på att dom känner mig tillräckligt för att inse att jag inte är lika efterbliven som jag verkar.
Dagens bild kommer från en mycket roligare period i mitt liv. Nämligen första dagen jag träffar Alle och Mia på NZ efter 3 månaders ensamhet hemma.
Christchurch, NZ
Hösten?? Vafan.
Nu är det en sak som stört mig sjukt länge och som jag verkligen måste ta upp. Det här med hösten. Hur fan kan hösten vara så många människors favoritårstid? Vad är det egentligen ni gillar? Regnet? Att man varje dag märker hur det mörknar allt tidigare? Att den gröna fina naturen sakta men säkert går mot sin död? Blåsten?
Vafan är det!? Jag vill veta vad alla andra har sett som jag har missat!
Knegaren.
Har jobbat hela 8 timmar idag! Herre gud vad stolt jag är ni anar inte. När jag kom hem från resan trodde jag aldrig att jag skulle orka med ett helt jobbpass mer, att mitt liv var över och att jag aldrig skulle kunna skaffa familj utan inkomst. Men tji fick jag!
Kan väl iofs erkänna att jag jobbar tillsammans med en av mina bästa kompisar och hennes syrra vilket gör det hela lite lättare, en bra anpassning till livet som hårt arbetande kvinna.
Lyssnar på All American Rejects, en skiva vi köpte när vi hyrde bilen i CA. Minnen väcks och om jag blundar och brummar lite för mig själv kan jag inbilla mig att jag är tillbaka i bilen igen, på de underbara amerikanska vägarna.
Dagens bild blir just från denna tid.
Alle, Simon, Mia och Eamonn på Route 66
Schleten.
Efter tre timmar runt det där möglet var jag sleten som en jagad gnu. Hur ska jag överleva imorn då när jag tänkte vara där hela dagen? Gaaaahd! Det enda, verkligen det enda som upprepas i min lilla hjärna (där hjärncellerna för övrigt börjar få samma population som uppe i norrland) är pengar...pengar caroline...du får pengar för det här.
Men ack, jag klagar inte. Jag får ju faktiskt pengar och pengar behöver man alltid. Plus att jag slipper gå hemma och dra fötterna efter mig (läs: reta och bli retad av mamma till vansinne).
Nästa bild jag bjuder på är en personlig favorit. Kan ni föreställa er känslan att vandra i 8 timmar, varav fyra av dom var konstant uppför och att sen, tillbaka till bascampet igen, få öppna en kall öl?
Tongariro Crossing på NZ
+ på karmakontot?
Efter en otroligt trevlig natt med en sjukt fin kollega att titta på vaknar jag av att Alle har ringt. Dom har jobb på B&M till mig om jag vill för några dagar. Haha, klart jag vill! Livet är verkligen snäll mot mig just nu. Så ska hoppa in i duschen och dra dit direkt. Med en helg i Kalmar kommer den här veckan ha varit över förväntningar.
Tänk så glad man kan bli av att få putsa bort mögel från väskor!
Tänkte börja lägga upp lite bilder från resan bara för att göra bloggen lite roligare, en bild per dag. Enjoy.
Fiji.
Spotify.
Äsch..jag vet att det är olagligt att ladda ner musik. Men kan någon vara så snäll att skicka spotify till mig då! Så jag slipper bryta mot de svenska lagarna!
Tillbaka till Securitas.
Komiskt med tanke på mitt senaste inlägg, men ska jobba inatt. Tittade in hos Securitas efter att jag varit på Bemanningspoolen och hade verkligen inte förväntat mig den reaktionen jag fick!
Tanken är att jag ska hoppa in som behovare när det behövs. Kan köra en bil i Värnamo och en i Gislaved, ska lära mig en till bil här hemma och sen en bil i Nässjö. Vilket betyder att jag har större chans att bli uppringd om någon är sjuk :)
Hatar verkligen att lära mig nya distrikt, men vad gör man inte för pengarna. Och eftersom jag verken har pojkvän eller kompisar (:p) så bryr jag mig inte om jag får jobba helg längre.
Livet börjar ordna upp sig!
Arbetslös.
Det slog mig precis, att detta är första gången jag är arbetslös på riktigt. Jag har absolut inget jobb, inte ens ett jobb på G och jag kan inte göra ett skit åt saken. Nu ska jag visserligen på arbetsinterjvu hos bemanningspolen om någon timme, men det känns inte som att dom kan göra så mycket för mig.
Om man kan kalla det tur, eller förbannelse, så bor jag fortfarande hemma vilket betyder att jag inte har några räkningar att betala..så jag behöver inget jobb för att överleva ekonomiskt. Däremot behöver jag ett jobb för att överleva psykiskt! Efter 7 dagar hemma har jag redan fått nog.
Tror jag ska satsa pa en page nästan gång jag klipper mig.