I'm damned to feel the way i do.


Jag får väl gå och låsa in mig någonstans. Komma ut den 17:nde, packa och sen dra. Livet skulle ju inte se så himla annorlunda ut menar jag. Inte just nu iaf. 1 månad och 18 dagar kvar av tristess och ensamhet. Sen jävlar. Sen ska livet bli bra igen och jag ska hitta mig själv igen. Komma över all skit, gå vidare och bli lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback